CMYK är en subtraktiv färgmodell som används vid tryckning. Bokstäverna står för cyan, magenta, gul och key, vilket är svart. Utskriften börjar med vitt papper. Varje bläcklager subtraherar ljus. Cyan absorberar rött. Magenta absorberar grönt. Gult absorberar blått. Tillsammans absorberar de större delen av spektrumet och producerar mörka färger. Svart tillsätts separat eftersom blandning av cyan, magenta och gult ger en grumlig brun nyans, inte en äkta svart. K-lagret sparar också bläck och förbättrar textskärpan.

CMYK är motsatsen till RGB, som är additivt. Skärmar avger ljus. Tryck reflekterar det. En färg som ser livfull ut på skärmen kan se matt ut i tryck eftersom färgomfånget skiljer sig åt. RGB kan visa färger som CMYK inte kan återge. Neongröna och klarorangea färger är vanliga offer. Designers som konverterar en fil från RGB till CMYK ser ofta färgförskjutningen. Förskjutningen är oundviklig. Det bästa är att designa i CMYK från början om den slutliga utskriften är tryckt. Om inte, räkna med att justera. Skrivare använder också dekorfärger för exakta matchningar. Pantone är standardsystemet. Ett varumärke kan specificera Pantone 185 C för sitt röda. Skrivaren blandar exakt det tryckfärgen snarare än att approximera den med CMYK. Dekorfärger kostar mer men säkerställer konsekvens. För de flesta tryckjobb räcker CMYK. För varumärkeskritiska färger är dekorfärger värda kostnaden.

CMYK-fakta

• Subtraktiv — bläck absorberar ljus
• Fyra plattor — cyan, magenta, gul, svart
• Mindre färgskala — färre färger än RGB
• Svart tillagt — för djup och texttydlighet
• Spotfärger — exakta matchningar för varumärkesfärger

CMYK är tryckpressarnas språk. Det du ser på skärmen är inte vad du får på papper.