En utility-token ger tillgång till en tjänst eller produkt på en plattform. Det är inte en investering. Det är en nyckel. Filecoin-tokens betalar för lagring. Basic Attention Token belönar uppmärksamhet mot annonser. Chainlink-tokens betalar nodoperatörer för dataflöden. Token har ett jobb. Utan den fungerar inte tjänsten. Det är teorin. I praktiken är många utility-tokens spekulativa tillgångar som folk köper i hopp om att priset ska gå upp. Nyttan är tunn. Spekulationerna är tjocka.

SEC har granskat nyttotokens noggrant. Om en token säljs till investerare med löfte om vinst från ett teams ansträngningar är det förmodligen ett värdepapper, oavsett vad projektet kallar det. Howey-testet tittar på substans, inte etiketter. Projekt strukturerar nu tokenförsäljning noggrant. De säljer först till ackrediterade investerare, låser teamtokens och försenar offentlig handel. Målet är att undvika värdepapperslagar samtidigt som de samlar in pengar. Vissa lyckas. Vissa blir stämda. Gränsen mellan nytta och säkerhet är inte alltid tydlig, och domstolarna definierar den fortfarande.

Exempel på verktygstoken

• Filecoin — betalar för decentraliserad lagring
• Grundläggande uppmärksamhetstoken — belönar användare för att de tittar på annonser
• Chainlink — betalar nodoperatörer för data
• Render — betalar för GPU-renderingskraft

En verktygstoken behöver en fungerande produkt för att ha verklig nytta. Utan den är den bara en token.