Två gånger om året når solen sin högsta eller lägsta punkt på himlen. Dessa ögonblick kallas solstånden. Ordet kommer från latinets solstitium, som betyder att solen står stilla. Runt den 21 juni är solen vid sin nordligaste punkt, vilket markerar sommarsolståndet på norra halvklotet och vintersolståndet på det södra. Runt den 21 december händer det omvända.

Solstånden inträffar eftersom jordens axel lutar cirka 23,5 grader. När jorden kretsar kring solen pekar lutningen olika halvklot mot eller bort från solen vid olika tider på året. Vid solståndet är lutningen som mest. Det halvklot som lutar mot solen får mest direkt solljus och den längsta dagen. Det andra halvklotet får minst.

Solstånden har firats i årtusenden. Stonehenge infaller i linje med sommarsolståndets soluppgång. Inkafolket byggde tempel för att följa vintersolståndet. Många kulturer markerar dagen med festivaler, brasor och ritualer. Den astronomiska händelsen är densamma, men betydelsen varierar.

Solståndet är inte årets varmaste dag, inte ens på det halvklot som lutar mot solen. Haven och atmosfären tar tid att värmas upp, så de varmaste dagarna kommer vanligtvis en månad eller två senare. Fördröjningen är anledningen till att årstiderna känns försenade.