En akvedukt är en kanal, ett rör eller en broliknande struktur byggd för att transportera vatten över långa sträckor, vanligtvis från en källa till en bosättning eller ett jordbruksområde. Ordet härstammar från latinets aquaeductus, från aqua ("vatten") och ducere ("att leda"). Antika romerska akvedukter, byggda från 300-talet f.Kr. och framåt, är de mest kända exemplen; elva akvedukter försörjde Rom som mest och levererade ungefär en miljon kubikmeter per dag genom gravitationsmatade kanaler fodrade med vattentät cement. Många sektioner löpte under jord, medan ovanjordiska arkader som Pont du Gard i Frankrike och Segovia-akvedukten i Spanien fortfarande är ikoniska. Liknande system fanns i det antika Egypten, Assyrien, Grekland, Indien och Kina. Inom jordbruket bevattnade akvedukter historiskt åkrar och försörjde boskap; moderna motsvarigheter inkluderar betongkanaler, rörledningar och storskaliga vattenöverföringsprojekt som Kaliforniens akveduktsystem. Samtida akvedukter står inför utmaningar med läckage, avdunstning och ekologisk påverkan på källfloder, vilket leder till innovationer som täckta kanaler och droppdistributionsnät.