En ultraljudssensor mäter avstånd med ljud. Den avger en högfrekvent puls, väntar på ekot och tar tid på tur och retur. Dividera med ljudets hastighet och dividera med två, så har du avståndet. Ultraljudssensorer fungerar i luft, vatten och vissa fasta ämnen. De är billiga, robusta och opåverkade av ljus.

Tekniken liknar sonar. En givare genererar pulsen och tar emot ekot. Frekvensen är högre än mänsklig hörsel, vanligtvis 40 kHz. Sensorn matar ut en signal proportionell mot avståndet. Vissa sensorer har separata sändnings- och mottagningsgivare. Andra använder en enda givare som växlar mellan lägena.

Ultraljudssensorns egenskaper

• Räckvidd: några centimeter till flera meter.
• Strålbredd: bred, vilket begränsar vinkelupplösningen.
• Uppdateringshastighet: långsammare än infraröd eller lidar.
• Påverkad av temperatur, luftfuktighet och vind.
• Dålig på att upptäcka mjuka, vinklade eller små föremål.

Ultraljudssensorer är vanliga på mobila robotar för hinderdetektering. De är billiga och tillförlitliga i inomhusmiljöer. En robotdammsugare använder ultraljudssensorer för att undvika trappor och väggar. En bil använder dem för parkeringshjälp. Den breda strålen är både en fördel och en nackdel. Den upptäcker hinder över ett brett område, men den kan inte avgöra exakt var hindret är. Det gör den bra för säkerhetsstopp men dålig för kartläggning. Ultraljudssensorer paras ofta ihop med infraröd eller lidar. Den infraröda sensorn ger en smal stråle för exakt detektering. Ultraljudssensorn ger en bred stråle för säkerhet. Tillsammans täcker de mer mark än var och en för sig.