Intelligens är förmågan att lära av erfarenhet, lösa problem och använda kunskap för att anpassa sig till nya situationer. Det är bland de mest studerade och mest debatterade begreppen inom psykologin.

Psykometriska metoder betonar en generell faktor, g, som påverkar prestationer inom olika kognitiva uppgifter, tillsammans med mer specifika förmågor. Teorier om multipel intelligens föreslår distinkta former av intelligens – språklig, rumslig, interpersonell och andra – som kan variera oberoende av varandra. Kognitiva metoder analyserar de olika processerna resonemang, minne och hastighet. Emotionell och praktisk intelligens utvidgar konceptet bortom akademisk problemlösning.

Intelligenstester förutsäger utbildnings- och yrkesresultat med måttlig framgång, men de fångar inte alla värdefulla mänskliga förmågor. Poäng påverkas av gener, miljö, kultur och testkonstruktion. Gruppskillnader finns och förblir kontroversiella; variationen inom grupper är alltid större än genomsnittet mellan grupperna. Frågan om vad intelligens "verkligen är" fortsätter att generera både vetenskaplig forskning och offentlig debatt.

Oavsett definitionen förblir förmågan att lära, resonera och anpassa sig central för hur individer navigerar i en komplex värld.