Straff som en stat eller en grupp av stater ålägger en annan stat för att ändra sitt beteende kallas sanktioner. De kan rikta sig mot handel, finans, resor eller tillgång till internationella institutioner.

Sanktioner syftar till att öka kostnaderna för stötande politik – aggression, kärnvapenspridning, kränkningar av mänskliga rättigheter – utan omedelbar tillgripande av våld. Deras effektivitet beror på multilateralt deltagande, målets ekonomiska motståndskraft och tillgången till alternativa partners. Humanitära undantag försöker begränsa skadan på civila, med blandade resultat.

Sanktioner kan signalera beslutsamhet, tillgodose inhemska krav på åtgärder och samordna internationella svar. De kan också befästa målregimer, skapa svarta marknader och påföra kostnader för avsändarnas egna industrier. Utformning och regelbunden granskning avgör om sanktioner förblir ett kalibrerat verktyg eller blir ett obestämt och trubbigt instrument.

• Straff som åläggs för att ändra en annan stats beteende
• Riktar sig mot handel, finans eller andra relationer
• Mest effektiv när den samordnas i stor utsträckning
• Medför risker för civil skada och undanflykter