När vindar eller strömmar trycker ytvatten bort från en kust eller från ett område med divergens, stiger djupare vatten för att ersätta det. Denna uppåtgående rörelse kallas uppvällning. Det stigande vattnet är vanligtvis kallare och rikare på näringsämnen än det ytvatten det ersätter.

Kustnära uppvällning längs östra havsgränser stöder några av världens mest produktiva fiskeområden genom att driva intensiv växtplanktontillväxt. Ekvatorial uppvällning bidrar till den biologiska rikedomen i det tropiska Stilla havet och Atlanten. Uppvällning för också upp vatten med låg syrehalt och lågt pH-värde på havssockeln, vilket skapar fysiologiska utmaningar för vissa organismer.

Styrkan i uppvällningen varierar med vinden; säsongsmässiga och mellanåriga förändringar, inklusive de som är kopplade till El Niño, påverkar starkt produktiviteten och fiskmängden. Satelliter upptäcker uppvällning genom avvikelser i havsytans temperatur och havets färg. Klimatmodeller prognostiserar möjliga förändringar i uppvällningens intensitet och säsongsvariationer när atmosfärisk cirkulation förändras.

• Stigande av djupt vatten till ytan
• Tillför näringsämnen som driver produktiviteten
• Stödjer viktiga kustfisken
• Känslig för vind- och klimatvariationer