Havsvattendensitet är massan som finns i en volymenhet och styrs främst av temperatur och salthalt, med en mindre effekt från tryck. Kallt, salt vatten är tätare än varmt, sött vatten. Även små densitetsskillnader, i storleksordningen tiondels kilogram per kubikmeter, är tillräckliga för att driva havets storskaliga cirkulation.

Oceanografer beräknar densitet från exakta mätningar av temperatur, salthalt och tryck med hjälp av internationellt accepterade tillståndsekvationer. Densitetsytor, snarare än djupytor, är den naturliga ramen för att förstå hur vattenmassor rör sig och blandas. Vertikal densitetsskiktning avgör hur lätt vattenpelaren kan blandas av vindar eller inre vågor.

I polarområdena ökar kylning och isbildning densiteten tills vattnet sjunker. I subtropikerna ökar avdunstning salthalten och densiteten vid ytan. Dessa regionala densitetsförändringar driver slutligen den globala termohalina cirkulationen. Noggrann densitetsbestämning är därför central för både observations- och modelleringsstudier av havet.

En skillnad på bara en tusendel i densitet kan separera distinkta vattenmassor som förblir åtskilda i årtionden.