Där en brant bergsbäck når flackare mark, saktar vattnet ner och sänker sin belastning. En alluvial solfjäder är den resulterande solfjäderformade avlagringen av sand, grus och stenblock som sprider sig utåt från kanjonens mynning. Det grövre materialet sätter sig först nära toppen; finare sediment färdas längre.

Fläktar är vanliga i torra och halvtorra områden där översvämningar medför stora sedimentbelastningar. Med tiden bildar successiva avlagringar en svagt sluttande kon. Kanaler på fläktytan förskjuts ofta och skapar ett flätat mönster. I våtare klimat kan vegetation stabilisera äldre ytor.

Ingenjörer övervakar alluviala fläktar noggrant eftersom skräpflöden och plötsliga översvämningar kan äventyra vägar och bosättningar som byggts på dem. Geologer läser den inre skiktningen för att rekonstruera tidigare översvämningsmagnituder och klimatförändringar. Själva formen förblir en tydlig signatur av övergången från begränsat flöde till obegränsad deposition.

• Solfjäderformad sedimentavlagring vid en kanjonmynning
• Bildas när en ström förlorar hastighet
• Vanligt i torra bergsområden
• Farligt för byggnation på grund av skräpflöden