Magisk realism är ett litterärt mönster där fantastiska eller magiska element uppträder i en annars realistisk miljö och behandlas som vardagliga av karaktärerna och berättarrösten. Det övernaturliga vävs in i vardagen utan förklaring eller förvåning.

Moden är starkt förknippad med latinamerikanska författare som Gabriel García Márquez, vars Hundra år av ensamhet är ett centralt exempel, men den har dykt upp i många kulturer. Spöken, mirakel eller omöjliga händelser inträffar tillsammans med igenkännbara sociala och politiska realiteter. Effekten är inte skapandet av en separat fantasivärld utan uppenbarelsen av en verklighet där det fantastiska redan är närvarande.

Magisk realism bär ofta politisk eller kulturell tyngd, utmanar officiella versioner av historieskrivning eller ger form åt sätt att se på saker som koloniala eller rationalistiska diskurser har undertryckt. Den skiljer sig från ren fantasi genom sitt insisterande på den verkliga världens struktur och från surrealism genom sitt berättande lugn. Läsaren ombeds att acceptera det extraordinära som en del av det vanligas väv.

När det omöjliga händer i en till synes verklig värld och ingen i berättelsen tycker att det är konstigt, är läget magisk realism.