Fallande handling är den händelseförlopp som följer klimaxen och leder mot en lösning. Den intensiva konflikten har nått sin kulmen; nu utvecklas konsekvenserna.

I den fallande handlingen börjar lösa trådar knytas ihop, klimaxens konsekvenser blir tydliga och berättelsen rör sig från kris mot en ny stabilitet – eller mot en slutgiltig insikt om att stabilitet är omöjlig. Tempot saktar ofta ner i förhållande till den stigande handlingen och klimaxen. Läsare eller åskådare bearbetar vad som har hänt och förbereder sig för upplösningen.

Om den fallande handlingen är för långdragen kan berättelsen förlora energi; om den är för abrupt kan klimaxen kännas oförtjänt eller upplösningen otillfredsställande. Dess längd och ton beror på genren och det känslomässiga efterlivet av den centrala konflikten. I vissa moderna verk är den fallande handlingen minimal, berättelsen slutar nästan i klimaxögonblicket.

Den del av berättelsen som handlar om efterdyningarna av den avgörande konfrontationen är den fallande handlingen.