Inget enskilt teleskop kan lösa upp ett svart håls skugga. Event Horizon Telescope gjorde det genom att kombinera radioantenner runt om i världen till ett virtuellt teleskop i jordens storlek. Den tekniken kallas interferometri. Den länkar samman flera teleskop och kombinerar deras signaler för att uppnå upplösningen hos ett mycket större instrument.

Principen är våginterferens. När två teleskop observerar samma ljuskälla anländer ljusvågorna vid något olika tidpunkter. Kombinationen av dessa vågor skapar ett interferensmönster som kodar för fina detaljer. Avståndet mellan teleskopen avgör upplösningen. Ju större avståndet är, desto finare detaljer.

Interferometri fungerar över hela det elektromagnetiska spektrumet. Radiointerferometri är den mest mogna. Arrayer som Very Large Array i New Mexico och ALMA i Chile producerar bilder som är mycket skarpare än någon enskild parabolantenn. Optisk interferometri är svårare eftersom ljusvågor måste kombineras med extrem precision. Men det har gjorts, och det förbättras.

Tekniken är inte bara för avbildning. Den används för att mäta stjärnors diametrar, banorna i binära system och positionerna för radiokällor med millibågsekundsnoggrannhet. Interferometri förvandlar separata teleskop till ett enda gigantiskt öga.