Massa böjer ljus. Det är en förutsägelse i Einsteins allmänna relativitetsteori, och den har bekräftats många gånger. När ett massivt objekt, som en galax eller ett kluster, befinner sig mellan en avlägsen källa och en observatör, böjer dess gravitation ljuset från källan. Resultatet är en förstorad, förvrängd eller multipel bild av källan. Det är gravitationslinsning.

Det finns tre typer. Stark linsning producerar tydliga bågar, ringar och flera bilder. Det inträffar när inriktningen är nästan perfekt och massan är stor. Svag linsning producerar subtila förvrängningar i formen på bakgrundsgalaxer. Det används för att kartlägga mörk materia. Mikrolinsning producerar en kort ljusning av en stjärna när ett kompakt objekt passerar framför den. Det används för att hitta exoplaneter och svarta hål.

Linsteknik är ett verktyg, inte bara en kuriositet. Den låter astronomer se galaxer som annars skulle vara för ljussvaga. Den kartlägger fördelningen av mörk materia. Den mäter Hubbles konstant. Den testar till och med den allmänna relativitetsteorin under extrema förhållanden.

Den första linsförsedda kvasaren upptäcktes 1979. Sedan dess har tusentals linser hittats. James Webb-rymdteleskopet hittar fler, inklusive några av de tidigaste galaxerna i universum.