Astrometri är den äldsta grenen inom astronomin. Den mäter positioner och rörelser hos himlakroppar med extraordinär precision. Innan teleskopen fanns följde astronomer planeterna med ögat och registrerade deras positioner mot stjärnorna. Det arbetet visade att planeterna kretsar kring solen, inte jorden.

Modern astrometri använder teleskop, kameror och datorer för att mäta positioner med millibågsekundsnoggrannhet. Europeiska rymdorganisationens Gaia-uppdrag har katalogiserat positionerna, avstånden och rörelserna för nästan två miljarder stjärnor. Dess data har förändrat vår förståelse av Vintergatans struktur och historia.

Astrometri hittar även planeter. En stjärna med en planet i omloppsbana vinglar något när planeten drar i den. Denna vinkling visar sig som en periodisk förskjutning av stjärnans position på himlen. Denna metod, kallad astrometrisk detektion, kompletterar transit- och radialhastighetsteknikerna. Den fungerar bäst för massiva planeter i vida omloppsbanor.

Fältet spårar även asteroider, kometer och rymdfarkoster. Exakta positioner hindrar oss från att tappa bort objekt och hjälper till att förutsäga nära ankomster. Utan astrometri skulle vi navigera i solsystemet i blindo.