Integrerat skadedjursbekämpning, vanligtvis förkortat till IPM, är ett beslutsramverk snarare än en enda produkt. Tanken är att kombinera flera verktyg och att endast spruta när antalet motiverar det.

Insektskydd växte fram ur frustration över bekämpningsmedlens rullband på 1950- och 1960-talen. Insekter utvecklade resistens, sekundära skadedjur flyttade in efter att nyttiga organismer utrotats, och kostnaderna fortsatte att stiga. Entomologer vid universitet i Kalifornien och på andra håll protesterade med ett system byggt på övervakning och tröskelvärden. FAO antog senare IPM som policy, särskilt för bomull och ris i Asien.

Den grundläggande verktygslådan

• Spaning och fällor för att räkna skadedjur innan åtgärder vidtas
• Kulturella kontroller: växtföljd, resistenta sorter, sanitet
• Biologiska bekämpningsmedel: rovdjur, parasitoider, patogener
• Kemiska bekämpningsmedel som sista utväg, valda för låg påverkan

Om det görs väl minskar IPM sprutkostnaderna och håller naturliga fiender kvar i fältet. Om det görs dåligt blir det en etikett utan någon övervakning bakom sig. Skillnaden är om någon faktiskt går längs raderna med en anteckningsbok.