Biologisk bekämpning, eller biokontroll, är användningen av levande organismer – rovdjur, parasitoider, patogener eller konkurrenter – för att undertrycka skadedjurspopulationer inom jordbruk och skogsbruk. Metoden går tillbaka till det antika Kina, där myror användes för att skydda citrusträd, och formaliserades i slutet av 1800-talet med den framgångsrika introduktionen av vedaliabaggen för att bekämpa bomullskuddsköld i kaliforniska citruslundar år 1888. Biokontrollstrategier inkluderar klassisk (import och etablering av naturliga fiender), förstärkande (periodisk frisättning av uppfödda agenser) och bevarande (hantering av livsmiljöer för att stödja befintliga nyttoorganismer). Vanliga agenser inkluderar nyckelpigor, spetsvingar, parasitiska getingar, rovkvalster, Bacillus thuringiensis och entomopatogena nematoder. Fördelarna inkluderar minskad kemikalieanvändning, målspecificitet och miljösäkerhet; risker inkluderar icke-målrelaterade effekter, oförutsägbar etablering och behovet av noggrann regulatorisk granskning. Modern biokontroll är en hörnsten i integrerat skadedjursbekämpning och stöds i allt högre grad av kommersiella insektsdjur och precisionsutsläppstekniker.