Bracketing innebär att man tar flera exponeringar av samma scen med olika inställningar. Den vanligaste formen är exponeringsbracketing: en bild med den uppmätta exponeringen, en ljusare, en mörkare. Målet är att säkerställa att minst en bildruta är korrekt exponerad, eller att senare kombinera dem till en HDR-bild. Bracketing är en garanti. Det är också ett kreativt verktyg.

Filmfotografer använde gaffling eftersom de inte kunde se resultatet förrän filmen framkallades. Digitalfotografer använder det mer sällan för exponering, eftersom histogrammet visar resultatet omedelbart. Men gaffling är fortfarande användbart för HDR, för scener med extremt dynamiskt omfång och för kritiskt arbete där en omtagning är omöjlig. Vissa kameror automatiserar processen och tar tre, fem eller sju bildrutor i snabb följd. Andra kräver manuell justering. Gaffling kan också tillämpas på fokus, vitbalans eller blixtstyrka. Fokusgaffling tar en serie bilder med olika fokusavstånd, som senare staplas för makrofotografering med utökat skärpedjup.

Typer av bracketing

• Exponering. Varierande slutartid eller bländare.
• Fokus. Variera fokusavståndet för stapling.
• Vitbalans. Varierande färgtemperatur.
• Blixt. Varierande blixtstyrka för olika ljusförhållanden.

Gaffling ersätter inte att förstå exponering. Det är ett sätt att hantera osäkerhet när motivet är svårt.