Visdom är egenskapen att ha djup förståelse och gott omdöme. Det är inte samma sak som kunskap, vilket är innehav av information, eller intelligens, vilket är förmågan att lära sig och resonera. Visdom innebär att veta vad som är viktigt, hur man ska leva och hur man ska agera i komplexa situationer. Det är praktiskt och etiskt, inte bara teoretiskt. Den vise personen ser genom skenet, förstår den mänskliga naturen och agerar med integritet. Visdom förknippas ofta med ålder och erfarenhet, men det är inte automatiskt. Man kan vara gammal och dum. Man kan vara ung och vis.

Filosofer har behandlat visdom som den högsta mänskliga prestationen. Sokrates hävdade att det enda han visste var att han inte visste någonting, vilket är en form av visdom. Aristoteles skilde mellan teoretisk visdom, som rör eviga sanningar, och praktisk visdom, som rör handling. Konfucius betonade visdom som moralisk kultivering. Stoikerna såg visdom som att förstå naturen och leva i enlighet med den. I Bibeln är visdom Herrens fruktan. Inom buddhismen är visdom insikt i verklighetens natur. Visdom är inte en enda sak. Det är en familj av förträffligheter, var och en med sin egen tradition. Men över traditioner innebär visdom ödmjukhet, perspektiv och förmågan att handla väl.

Typer av visdom

• Teoretisk. Förståelse av grundläggande sanningar.
• Praktiskt. Att veta hur man agerar bra i vissa situationer.
• Moral. Att veta vad som är rätt och gott.
• Existentiell. Att förstå livets mening och begränsningar.

Visdom är inte detsamma som klokhet. Klokhet är förmågan att lösa problem. Visdom är att veta vilka problem som är värda att lösa.