Saxofonen är ett enrörsinstrument av mässing, uppfunnet av Adolphe Sax på 1840-talet. Trots sin metallkropp klassificeras den bland träblåsinstrumenten på grund av sitt munstycke av rörblad. Familjen sträcker sig från hög sopran till låg baryton och bas.

Dess uttrycksfulla, vokalliknande ton gjorde den till en naturlig passform för jazz, där den blev ett av de viktigaste soloinstrumenten. Saxofonen förekommer också i militära och konsertorkestrar, och ibland i orkesterpartitur. Olika storlekar har distinkta karaktärer: alt och tenor är de vanligaste inom jazz och populärmusik.

Teknik innebär att kontrollera rörbladet och embouchuren samtidigt som man använder ett komplext klaviatursystem. Stora saxofonister har utökat instrumentets uttrycksfulla omfång genom ton, artikulation och utökade tekniker. Saxofonens förmåga att blanda sig eller skära igenom en ensemble gör den mångsidig över olika genrer.

Få instrument är så nära identifierade med 1900-talets ljud.