Solljus värmer upp jordens yta. Ytan strålar sedan infraröd energi uppåt. Vissa gaser i atmosfären absorberar en del av den infraröda strålningen och återsänder den i alla riktningar, inklusive tillbaka mot marken. Den resulterande uppvärmningen kallas växthuseffekten.

Utan denna naturliga process skulle planetens medeltemperatur ligga långt under fryspunkten. Vattenånga, koldioxid, metan och andra gaser bidrar alla. Mänsklig aktivitet har ökat koncentrationerna av flera av dessa gaser, vilket förstärker effekten och höjer den globala temperaturen.

Namnet kommer från den analoga infångningen av värme inuti ett glasväxthus, även om de fysikaliska mekanismerna skiljer sig åt i detalj. Klimatmodeller simulerar effekten genom att beräkna absorptionen och emissionen av strålning vid varje våglängd och höjd.

Att förstå växthuseffekten är grundläggande för att förklara både det nuvarande klimatet och dess senaste förändringar.