Ur ett litet anatoliskt furstendöme uppstod ett stort imperium. Det osmanska riket, som varade från omkring 1299 till 1922, kontrollerade som mest sydöstra Europa, Mellanöstern och Nordafrika, med huvudstad i Konstantinopel efter 1453.

En centraliserad administration, ett militärt slaverisystem och en flexibel inkorporering av olika religiösa samfund präglade det osmanska styret i århundraden. Imperiet var en stor islamisk makt och en nyckelaktör i europeisk diplomati och krigföring. Gradvisa territoriella förluster under 1800-talet föregick dess slutgiltiga upplösning efter första världskriget.

Osmanska arkiv, arkitektur och konst ger rika bevis på dess komplexitet. Historiker har gått bortom berättelser om nedgång för att undersöka anpassning, provinsiell dynamik och kulturliv. Republiken Turkiet och flera stater i Mellanöstern och Balkan uppstod ur dess territorier.

• Imperiet centrerat i Turkiet, 1299–1922
• Spännde över Europa, Mellanöstern och Nordafrika
• Multireligiös och administrativt sofistikerad
• Upplöstes efter första världskriget