Förstapersonsperspektiv använder en berättare som är en karaktär i berättelsen och som refererar till sig själv som "jag". Läsaren upplever händelser genom den karaktärens medvetande.

Valet skapar intimitet och omedelbarhet; det begränsar också berättelsen till vad berättaren vet, observerar eller är villig att avslöja. En opålitlig förstapersonsberättare kan öka komplexiteten och tvinga läsaren att ifrågasätta berättelsen. Klassiska exempel sträcker sig från Jane Eyre och Huckleberry Finn till otaliga moderna romaner och noveller. Rösten måste förbli konsekvent och distinkt om illusionen ska hålla.

Berättelse i första person kan vara retrospektiv, där den äldre berättaren ser tillbaka på ett yngre jag, eller så kan den utspela sig i presens för större brådska. Den är mindre vanlig i episk eller panoramisk fiktion på grund av dess begränsade omfattning, men den utmärker sig genom psykologiskt djup och röstdriven berättande.

När historien berättas av ett ”jag” som deltar i handlingen är synvinkeln förstaperson.