En tabell organiserar data i rader och kolumner. Varje rad är en post. Varje kolumn är ett fält. Skärningspunkten mellan en rad och en kolumn innehåller ett enda värde. En kundtabell kan ha kolumner för ID, namn, e-postadress och registreringsdatum. Varje rad är en kund. Tabellen är den grundläggande lagringsenheten i en relationsdatabas. Det är också den enhet som användarna frågar efter. När du skriver SELECT * FROM customers frågar du efter varje rad och kolumn i customers-tabellen.

Tabeller har egenskaper. De har ett namn, unikt inom schemat. De har kolumner med definierade datatyper. De kan ha begränsningar: primärnycklar, främmande nycklar, unika begränsningar, kontrollbegränsningar. De kan ha index för att snabba upp frågor. De kan ha utlösare som utlöses vid infogning, uppdatering eller borttagning. Tabellens design påverkar allt som byggs på den. En tabell med för många kolumner är otymplig. En tabell med för få tvingar fram kopplingar som skulle kunna undvikas. En tabell utan en primärnyckel är svår att uppdatera tillförlitligt. En tabell med redundant data riskerar inkonsekvens. Normalisering styr tabelldesignen. Målet är att lagra varje fakta en gång. Det minskar redundans och förbättrar integriteten. Det ökar också antalet tabeller. Fler tabeller innebär fler kopplingar. Balansen mellan normalisering och prestanda är en konstant spänning i databasdesign.

Tabellkomponenter

• Kolumner — fält med datatyper
• Rader — poster
• Primärnyckel — unik identifierare
• Främmande nycklar — länkar till andra tabeller
• Index – snabbar upp frågor
• Begränsningar — regler för giltiga data

En tabell är en behållare för relaterad data. Behållarens struktur avgör hur lätt informationen är att använda.