En mjuk fork ändrar en blockkedjas regler på ett bakåtkompatibelt sätt. Gamla noder kan fortfarande validera nya block. De kanske inte förstår de nya reglerna, men de accepterar blocken som giltiga. Det betyder att en mjuk fork bara kräver en majoritet av miners eller validatorer för att anamma den. Noder som inte uppgraderas fortsätter att fungera. Kedjan splittras inte. Mjuka forkar är det föredragna sättet att uppgradera en blockkedja eftersom de orsakar mindre störningar.

Bitcoins SegWit-uppgradering 2017 var en "soft fork" (en "soft fork"). Den förändrade hur transaktionsdata lagras, vilket ökade blockkapaciteten utan att ändra blockstorleksgränsen. Gamla noder såg blocken som giltiga, trots att de inte kunde bearbeta den nya vittnesdatan. Inte alla "soft forks" är smidiga. Om en betydande minoritet av miners vägrar att anta de nya reglerna kan de fortfarande mina block som de uppgraderade noderna avvisar. Det kan orsaka förvirring och tillfälliga kedjesplittringar. "Soft forks" är mindre kontroversiella än "hard forks", men de är inte riskfria. De kräver samordning och tydlig kommunikation. Alternativet är en "hard fork", vilket tvingar alla att uppgradera eller splittra kedjan. "Soft forks" är den skonsammare vägen.

Mjuka gaffelegenskaper

• Bakåtkompatibel — gamla noder validerar fortfarande
• Majoritetshashhastighet krävs — miners måste anta
• Ingen kedjedelning — nätverket förblir enhetligt
• Exempel — Bitcoin SegWit år 2017

Mjuka gafflar är standarduppgraderingsmekanismen för Bitcoin. De är konservativa till sin natur.