En nod är en dator som hanterar en kopia av blockkedjan och vidarebefordrar transaktioner till sina motsvarigheter. Noder är nätverket. Utan dem finns det ingen blockkedja, bara en databas på någons server. En fullständig nod lagrar hela kedjan och validerar varje transaktion. En lätt nod lagrar endast headers. En miningnod eller valideringsnod deltar i konsensus. En arkivnod lagrar varje historiskt tillstånd, vilket är användbart för blockutforskare och analyser.

Att köra en nod är hur du verifierar kedjan själv. Du litar inte på att en utforskare ska berätta ditt saldo. Du kontrollerar det mot kopian på din egen hårdvara. Det oberoendet är poängen. Ju fler noder det finns, desto svårare är det för någon att ändra reglerna eller censurera transaktioner. Ethereum har tusentals noder. Bitcoin har tiotusentals. Vissa kedjor har bara en handfull, vilket gör dem sårbara för att bli infångade. Nodantal är ett grovt mått på decentralisering, men inte ett perfekt sådant. Det som spelar roll är vem som driver noderna och om de är oberoende.

Nodtyper

• Fullständig nod — lagrar och validerar hela blockkedjan
• Lätt nod — lagrar rubriker, förlitar sig på fullständiga noder
• Miningnod — en komplett nod som också producerar block
• Arkivnod — behåller all historisk status
• Valideringsnod — proof-of-stake-motsvarighet till en miningnod

Att driva en nod kostar lagring, bandbredd och en del teknisk ansträngning. Det är inte för alla. Det är det starkaste sättet att använda en blockkedja utan att lita på någon annan.