Konsensus är hur ett blockkedjenätverk kommer överens om vad som hände. Tusentals noder har kopior av huvudboken. De behöver komma fram till samma slutsats om vilka transaktioner som är giltiga och i vilken ordning. Utan konsensus skulle varje nod glida in i sin egen version av historien. Nätverket skulle fragmenteras och huvudboken skulle bli värdelös.

Olika kedjor når konsensus på olika sätt. Bitcoin använder proof-of-work. Miners förbrukar elektricitet för att hitta en hash under ett målvärde. Den första som lyckas sänder blocket. Andra miners verifierar det och bygger ovanpå. Den längsta kedjan, mätt i kumulativt arbete, representerar nätverkets överensstämmelse. Ethereum använder proof-of-stake. Validerare låser upp ETH och väljs ut för att föreslå och attestera block. Om de agerar illvilligt förlorar de sin andel. Båda systemen löser samma problem: att få oberoende aktörer att komma överens utan en central auktoritet.

Krav på konsensus

• Avtal — alla ärliga noder accepterar samma block
• Avslut — processen slutförs så småningom
• Giltighet — endast giltiga transaktioner inkluderas
• Feltolerans — systemet överlever vissa dåliga aktörer

Konsensus är avsiktligt långsamt. Att nå enighet mellan tusentals oberoende datorer tar tid. Det är priset för att inte lita på en enda part.