En polyatomisk jon är en laddad grupp av två eller flera atomer bundna tillsammans. Atomerna delar elektroner kovalent, men gruppen som helhet har en nettoladdning. Den beter sig som en enda enhet i kemiska reaktioner. Sulfatjonen, SO4 2-, är en polyatomisk jon. Detsamma gäller ammoniumjonen, NH4+.

Atomerna i en fleratomig jon håller ihop. De dissocierar inte i lösning. När natriumsulfat löses upp i vatten separeras det till Na+ och SO4 2-. Sulfatjonen förblir intakt. Bindningarna mellan svavel och syre är kovalenta. Laddningen kommer från ett överskott eller en brist på elektroner i gruppen.

Vanliga polyatomiska joner

• Nitrat: NO3-.
• Sulfat: SO4 2-.
• Karbonat: CO3 2-.
• Fosfat: PO4 3-.
• Ammonium: NH4+.
• Hydroxid: OH-.

Namngivningen följer mönster. Joner som slutar på -at har mer syre. Joner som slutar på -it har mindre syre. Nitrat är NO3-. Nitrit är NO2-. Prefixen per- och hypo- anger fler eller färre syreatomer. Klorat är ClO3-. Perklorat är ClO4-. Hypoklorit är ClO-. Att lära sig de vanliga polyatomiska jonerna är viktigt inom kemi. De förekommer i syror, baser, salter och buffertar. De bestämmer löslighet, reaktivitet och biologisk funktion. Karbonatbuffertsystemet håller blodets pH-värde stabilt. Fosfatryggraden håller ihop DNA. Polyatomiska joner är små, men de finns överallt.