Dmitri Mendeleev publicerade det första allmänt erkända periodiska systemet år 1869. Han ordnade grundämnena efter atomvikt och lade märke till att egenskaperna upprepades regelbundet. Han lämnade luckor för grundämnen som ännu inte hade upptäckts och förutspådde deras egenskaper. När gallium och germanium hittades stämde hans förutsägelser överens. Det periodiska systemet blev kemins organiserande ramverk.

Det moderna periodiska systemet ordnar grundämnen efter atomnummer, inte atomvikt. Det har 118 grundämnen, organiserade i perioder (rader) och grupper (kolumner). Grundämnen i samma grupp har samma antal valenselektroner och liknande kemiska egenskaper. Grundämnen i grupp 1 är alkalimetaller. Grundämnen i grupp 18 är ädelgaser. Tabellen är indelad i block: s, p, d och f, baserat på vilken elektronundernivå som fylls.

Det periodiska systemet visar trender. Atomradien minskar över en period och ökar nedåt i en grupp. Joniseringsenergin ökar över en period och minskar nedåt i en grupp. Elektronegativitet följer samma mönster. Dessa trender förklaras av den ökande kärnladdningen och den avskärmande effekten av inre elektroner.

Det periodiska systemet är mer än ett diagram. Det är ett prediktivt verktyg. Att känna till ett grundämnes position ger dig information om dess egenskaper, dess reaktivitet och dess sannolika föreningar. Det är kartan över den kemiska världen.