DNA och RNA är nukleinsyror, biopolymerer som bär genetisk information. De är uppbyggda av nukleotider, som var och en består av ett socker, en fosfatgrupp och en kvävebas. DNA har deoxiribos och baserna adenin, tymin, guanin och cytosin. RNA har ribos och uracil istället för tymin. Bassekvensen kodar för informationen.

DNA är en dubbelhelix, med två strängar som hålls samman av vätebindningar mellan komplementära baser. Adenin parar sig med tymin. Guanin parar sig med cytosin. Sekvensen för den ena strängen bestämmer sekvensen för den andra. Det är så genetisk information kopieras och överförs. RNA är vanligtvis enkelsträngat och utför många funktioner: budbärar-RNA bär koden, överförings-RNA för med sig aminosyror, ribosomalt RNA bildar ribosomen och regulatoriska RNA kontrollerar genuttryck.

Nukleinsyror upptäcktes 1869 av Friedrich Miescher, men deras roll i ärftlighet fastställdes inte förrän på 1940- och 1950-talen. Dubbelhelixstrukturen löstes 1953 av James Watson och Francis Crick med hjälp av röntgendiffraktionsdata från Rosalind Franklin och Maurice Wilkins. Den upptäckten inledde molekylärbiologins era.

Nukleinsyror används inom medicin, forensik och bioteknik. DNA-sekvensering diagnostiserar sjukdomar, identifierar individer och spårar härkomst. PCR amplifierar DNA för analys. CRISPR redigerar gener. mRNA-vacciner instruerar celler att producera antigener. Nukleinsyran är livets molekyl och bioteknikens verktyg.