Teism är tron ​​att en gud eller gudar existerar. I sin vanligaste moderna användning hänvisar det till övertygelsen att det finns en Gud som är personlig, transcendent och involverad i världen – skapande, upprätthållande och i vissa traditioner ingripande.

Klassisk teism, formad av judiskt, kristet och islamiskt tänkande såväl som av grekisk filosofi, tillskriver Gud egenskaper som allmakt, allvetenhet, perfekt godhet och evighet. Gud är inte en del av universum utan dess källa; relationen är en av beroende snarare än paritet. Variationer finns. Deism accepterar en skapare men förnekar fortsatt ingripande. Panteism identifierar Gud med själva universum. Panenteism menar att världen existerar inom Gud utan att uttömma den gudomliga verkligheten.

Argument för teism har varierat från kosmologiska och teleologiska bevis från medeltida och tidigmodern filosofi till samtida versioner som bygger på finjustering eller medvetande. Kritiker kontrar med ondskans problem, framgången med naturalistiska förklaringar och mångfalden av religiösa påståenden. Debatten fortsätter i både akademiska och populära former.

För teisten är Guds existens inte en valfri hypotes utan det grundläggande faktum som ger mening åt existens, värde och mening. Allt annat är sekundärt.