I vanligt språkbruk löser en person in ett pantsatt armbandsur genom att betala den begärda summan och återkräva den. Den bibliska betydelsen behåller den kommersiella prägeln samtidigt som insatserna höjs. Att lösa in är att köpa tillbaka det som har gått förlorat, att befria det som har hållits i någon annans makt.

I de hebreiska skrifterna förekommer konceptet i flera sammanhang. En släkting kunde lösa in mark som en släkting hade tvingats sälja, eller gifta sig med en barnlös änka för att bevara familjelinjen. Gud beskrivs upprepade gånger som Israels återlösare, den som förde folket ut ur Egypten och senare från den babyloniska exilen. Betalningsbilden kvarstår: befrielse har ett pris, även när kostnaden bärs av Gud själv.

Kristen teologi använder samma verb och tillämpar det på Kristi verk. Mänskligheten framställs som förslavad under synd och död; Jesu död är priset som säkerställer befrielse. Olika traditioner betonar olika aspekter – tillfredsställelse av gudomlig rättvisa, seger över fientliga makter eller demonstration av kostsam kärlek – men kärnpåståendet är att frihet inte är självgenererad. Den är köpbar.

Ordet har fortfarande en personlig prägel. Någon kanske talar om att återupprätta ett förlorat år eller ett skadat rykte. I varje fall är idén densamma: det som verkade förverkat återvinns, och återhämtningen är inte gratis.