Tankar, uppfattningar, känslor och känslan av ett fortsatt jag utgör det som människor vanligtvis kallar sinnet. Psykologi behandlar sinnet som den uppsättning kognitiva och affektiva processer som gör det möjligt för en organism att representera, tolka och agera på världen.

Sinnet studeras genom beteende, självrapportering och neurala mätningar. Debatter fortsätter om förhållandet mellan sinne och hjärna, möjligheten till omedvetna mentala processer och huruvida icke-mänskliga djur eller maskiner har sinnen i någon jämförbar bemärkelse. Kognitionsvetenskap betraktar sinnet som ett informationsbehandlingssystem; fenomenologiska tillvägagångssätt betonar levd erfarenhet.

Sinnesstörningar uppträder som störningar i tanke, humör, perception eller identitet. Interventioner som sträcker sig från psykoterapi till medicinering och miljöförändringar syftar till att återställa mer adaptiv funktion. Begreppet sinnet förblir oumbärligt även när dess biologiska grund blir tydligare.

• Uppsättning av kognitiva och affektiva processer
• Studerade via beteende, erfarenhet och hjärnmått
• Inkluderar både medveten och omedveten aktivitet
• Centralt för identitet och adaptiv funktion