Standardmodellen är den teori som beskriver universums grundläggande partiklar och krafter, förutom gravitationen. Den inkluderar sex kvarkar, sex leptoner och fyra kraftbärande bosoner, plus Higgsbosonen. Den förklarar hur kvarkar kombineras för att bilda protoner och neutroner, hur elektroner kretsar kring atomkärnor och hur partiklar interagerar genom de starka, svaga och elektromagnetiska krafterna. Det är en av de mest framgångsrika teorierna inom fysiken, och den har klarat alla experimentella tester i årtionden.

Standardmodellen är inte komplett. Den inkluderar inte gravitationen. Den förklarar inte mörk materia eller mörk energi. Den förklarar inte varför universum har mer materia än antimateria. Den förklarar inte neutrinomassor, även om den kan hantera dem med modifieringar. Den har 19 fria parametrar, som partikelmassor och kopplingskonstanter, som måste mätas experimentellt. Den förklarar inte varför dessa parametrar har de värden de har. Trots dessa begränsningar är standardmodellen utomordentligt noggrann. Den förutspådde existensen av W- och Z-bosonerna, toppkvarken och Higgsbosonen, vilka alla senare upptäcktes. Det är den bästa beskrivningen vi har av den subatomära världen.

Standardmodellpartiklar

• Quarks. Upp, ner, charm, konstigt, topp, botten.
• Leptoner. Elektroner, myoner, tau och neutriner.
• Mätbosoner. Foton, gluon, W, Z.
• Higgsbosonen. Ger massa åt partiklar.
• Krafter. Starka, svaga, elektromagnetiska.

Standardmodellen är inte densamma som standardmodellen för kosmologi. Standardmodellen beskriver partiklar. Den kosmologiska modellen beskriver universum.