Skärpa ökar kantkontrasten för att få en bild att se skarpare ut. Det lägger inte till detaljer. Det gör befintliga detaljer mer synliga genom att öka kontrasten mellan ljusa och mörka pixlar längs kanterna. Skärpa används i efterbehandling, antingen i kameran eller i programvara. Nästan alla digitala bilder skärpas, eftersom processen att fånga och bearbeta en bild mjukar upp den. Sensorns antialiasingfilter, objektivets optiska brister och interpoleringen av pixlar minskar alla skärpan. Skärpa kompenserar för den förlusten.

Skärpa har begränsningar. För lite och bilden ser mjuk ut. För mycket och den ser onaturlig ut, med synliga glorior runt kanterna och överdrivet brus. Målet är att skärpa tillräckligt för att bilden ska se skarp ut utan att den ser överbearbetad ut. Det finns olika skärpningstekniker. Oskarp mask är den klassiska metoden, där man använder en suddig version av bilden för att skapa en mask. Högpassskärpa är en annan. Viss programvara använder AI-baserad skärpa, vilket kan återställa detaljer som gått förlorade. Skärpa bör vara det sista steget i redigeringen, efter brusreducering och färgkorrigering. Den bör tillämpas selektivt, inte globalt.

Slipningstips

• Använd sist. Skärpa efter brusreducering och färgkorrigering.
• Använd maskering. Skärpa kanterna, inte släta ut områden.
• Zooma in. Kontrollera effekten till 100 procent.
• Var subtil. Lite skärpa räcker långt.
• Skärpa utdata. Skärpa olika för skärm och utskrift.

Skärpa är inte detsamma som fokus. En suddig bild kan inte skärpas till en skarp bild. Skärpa förstärker det som redan finns där.