Platonismen är Platons filosofi, en av de mest inflytelserika tänkarna i västerländsk historia. Dess centrala lära är formläran. Platon hävdade att den värld vi uppfattar med våra sinnen inte är den verkliga världen. Den är en skugga av en högre verklighet. Den verkliga världen består av eviga, oföränderliga former: Skönheten själv, Rättvisan själv, det Goda självt. Särskilda ting i världen är vackra, eller bara i den mån de deltar i dessa former. Det Godas form är den högsta, källan till allt varande och all kunskap.

Platon presenterade sin filosofi i dialoger, med Sokrates som huvudtalare. Republiken, Symposion, Faidon och Timaeus är bland de mest kända. Platonismen påverkade den tidiga kristendomen, särskilt genom Augustinus och Origenes. Den formade islamisk filosofi genom Al-Farabi och Avicenna. Den formade judisk filosofi genom Philo. Under renässansen inspirerade den Florentinska akademin. Inom modern filosofi påverkade den matematiken, där många tänkare menar att matematiska objekt existerar oberoende av sinnet. Platonism är inte bara en historisk doktrin. Det är ett aktivt alternativ inom metafysik, epistemologi och matematikfilosofi.

Kärndoktriner

• Formteori. Eviga, oföränderliga verkligheter bortom den sinnliga världen.
• Återkallelse. Lärande är att komma ihåg vad själen redan vet.
• Det Goda. Den högsta Formen, källan till varande och kunskap.
• Den delade linjen. En kunskapshierarki från fantasi till förståelse.

Platonism är inte samma sak som Platons egen filosofi, även om de två överlappar varandra. Platonism hänvisar till den tradition som utvecklades ur hans tänkande.