Tuban är det största och lägstfrekventa bleckblåsinstrumentet i vanlig användning. Dess breda koniska borrning och stora klocka producerar en djup, resonant ton som förankrar bleckblåssektionen och ofta hela ensemblen.

I orkestern förstärker tuban basgången och ger tyngd i klimax. I konsert- och marschorkestrar är den lika viktig. Solorepertoaren, även om den är mindre än för högre bleckblåsare, har vuxit avsevärt, och skickliga tuban visar upp överraskande smidighet och lyrisk förmåga.

Instrumentet är fysiskt krävande på grund av sin storlek och den mängd luft som krävs. Tubor i olika storlekar och tonarter finns för olika ensemblebehov. Tubans roll är grundläggande: när den spelas väl får hela ensemblen stabilitet och värme; när den saknas eller är svag kan texturen kännas ofullständig.

Få ljud är så tillfredsställande som en rik, välunderbyggd tubaton i slutet av ett ackord.