I planetens centrum ligger en sfär av metall. Jordens kärna består huvudsakligen av järn och nickel och har en fast inre kärna omgiven av en flytande yttre kärna. Trycket är miljontals gånger atmosfärstrycket och temperaturen når flera tusen grader.

Den flytande yttre kärnan konvektionerar kraftigt och genererar jordens magnetfält genom geodynamoprocessen. Seismiska vågor ändrar hastighet och riktning vid gränsen mellan kärna och mantel, vilket gör det möjligt för geofysiker att kartlägga dess struktur. Den inre kärnan växer långsamt när jorden svalnar och mer järn stelnar.

Utan kärnans magnetfält skulle ytan utsättas för mycket mer solvind och kosmisk strålning. Värme som slipper ut från kärnan bidrar också till att driva mantelkonvektion. Indirekta bevis från seismologi, mineralfysik och magnetfältet är fortfarande det primära sättet att studera denna oåtkomliga region.

• Jordens centrala metalliska region
• Fast inre kärna och flytande yttre kärna
• Genererar magnetfältet
• Studerades huvudsakligen genom seismiska vågor