Skriver man ut ett foto i skyltstorlek faller det isär. Pixlarna blir synliga. Det misslyckandet är ett upplösningsproblem. Upplösningen mäter hur mycket detaljer en bild innehåller, vanligtvis uttryckt som antalet pixlar längs dess bredd och höjd. En skärm med 1920 x 1080 har drygt två miljoner pixlar. En kamerasensor med 48 megapixlar fångar mycket mer.

Fler pixlar innebär finare detaljer, men bara upp till en viss punkt. En högupplöst fil som visas på en lågupplöst skärm ser fortfarande ut som en lågupplöst bild. En lågupplöst fil som sträcks ut på en 4K-skärm ser mjuk och kantig ut. Skärmen och källan måste matcha. Fotografer, skrivare och skärmtillverkare använder alla olika upplösningsstandarder, vilket är anledningen till att en fil som ser skarp ut på din bärbara dator kan se hemsk ut på en affisch.

Upplösning i praktiken

• PPI mäter pixlar per tum på en skärm
• DPI mäter punkter per tum i utskrift
• Filer med högre upplösning kräver mer lagringsutrymme och bandbredd
• Uppskalning kan inte återställa detaljer som aldrig fångades

Upplösning är inte detsamma som kvalitet. Ett skarpt, välbelyst 12-megapixelfoto slår ett brusigt 50-megapixelfoto varje gång. Pixlar är behållaren. Ljus, fokus och komposition är det som fyller den.