Symmetrisk kryptering använder samma nyckel för att kryptera och dekryptera. Det är snabbt och effektivt. AES, den vanliga symmetriska algoritmen, krypterar gigabyte data på några sekunder. Den hastigheten gör den till krypteringens arbetshäst. Varje HTTPS-anslutning, varje krypterad disk, varje VPN-tunnel använder symmetrisk kryptering för huvuddelen av datan. Utmaningen är nyckeldistributionen. Om två parter vill kommunicera säkert måste de dela samma nyckel. Hur delar de den utan att en avlyssnare lär sig den?

Det problemet löses med asymmetrisk kryptering, som hanterar nyckelutbytet. De två systemen använder kryptografi med publik nyckel för att komma överens om en symmetrisk nyckel och byter sedan till symmetrisk kryptering för själva informationen. Den hybridmetoden säkrar internet. Den symmetriska nyckeln används en gång och kasseras, en metod som kallas forward secretion (framåtriktad sekretess). Även om den långsiktiga privata nyckeln komprometteras senare förblir tidigare sessioner säkra. Symmetrisk kryptering är inte utan svagheter. Svaga nycklar, återanvända nonce-sekvenser och dålig utfyllnad har orsakat problem för system som använde starka algoritmer. Implementeringen är viktigare än algoritmen. AES-256 är i praktiken okrossbar. Ett system som lagrar nyckeln i klartext bredvid den krypterade informationen är det inte.

Vanliga symmetriska algoritmer

• AES — standarden, som används överallt
• ChaCha20 — strömningschiffer, snabbt på mobila enheter
• 3DES — äldre, fasas ut
• Blowfish — äldre, används fortfarande i vissa tillämpningar

Symmetrisk kryptering är snabb, stark och enkel. Det svåra är att få nyckeln till den andra sidan på ett säkert sätt.