Vävning sammanflätar två uppsättningar trådar för att göra tyg. Varptrådarna löper på längden under spänning. Väfttrådarna korsar över och under varpen. Det enkla över-under-mönstret, som upprepas varv efter varv, bygger tyg. Vävstolen håller varpen hårt och hjälper vävaren att föra över väften. Olika vävstolar passar olika skalor. En ramvävstol hanterar små gobelänger. En golvvävstol hanterar breda garnlängder. En styv heddle-vävstol sitter däremellan, enkel nog för nybörjare men kapabel till riktigt tyg.

Mönstret kommer från hur inslaget korsar varpen. Tvåfärgad väv är över ett, under ett. Kypert är över två, under ett, vilket skapar diagonala linjer. Satin låter inslaget flyta över flera varptrådar, vilket ger en slät, blank yta. Färgväxlingar ger ytterligare variation. Gobelängvävning använder diskontinuerliga inslagstrådar för att bygga bilder, ett färgblock i taget.

Grundläggande vävtermer

• Varp — de längsgående trådarna under spänning
• Väft — den tvärgående tråden som passerar genom varpen
• Skjul — öppningen mellan upphöjda och sänkta varptrådar
• Skyttel — verktyget som bär väften genom skjulet
• Visp — den del som trycker varje väftrad på plats

Spänningen är allt. Varptrådarna måste vara jämnt spända. Om en tråd är lös har tyget en defekt som ingen mängd slagning kommer att åtgärda.