Insättningsgaranti skyddar insättare om en bank går i konkurs. Regeringen, eller en enhet som stöds av regeringen, garanterar att insättare får tillbaka sina pengar upp till en viss gräns. I USA tillhandahåller Federal Deposit Insurance Corporation, eller FDIC, detta skydd. Den skapades 1933, under den stora depressionen, efter att tusentals banker gått i konkurs och insättare förlorat sina besparingar.

FDIC försäkrar insättningar på upp till 250 000 dollar per insättare, per bank, per ägarkategori. Det innebär att en enskild person med ett checkkonto och ett sparkonto i samma bank är försäkrad upp till totalt 250 000 dollar. En person med ett gemensamt konto är försäkrad upp till 250 000 dollar för sin andel. En person med konton i två olika banker är försäkrad upp till 250 000 dollar hos vardera. Reglerna för ägarkategorier är komplexa och de är viktiga för stora insättare.

FDIC finansieras av premier som betalas av banker, inte av skattebetalarna. Den har en kreditgräns hos finansdepartementet för nödsituationer. År 2023, när Silicon Valley Bank och Signature Bank gick i konkurs, använde FDIC ett systemriskundantag för att försäkra alla insättningar, inklusive de över 250 000 dollar. Det beslutet var kontroversiellt, men det förhindrade en bredare panik.

Insättningsgarantin är inte obegränsad. Den täcker inte investeringsförluster, innehåll i bankfack eller bedrägerier. Den täcker inte insättningar i kreditföreningar, vilka täcks av National Credit Union Administration. De flesta länder har liknande system, med olika gränser och regler. Principen är densamma: skydda små insättare, förhindra uttag och upprätthåll förtroendet för banksystemet.