En anemometer är ett instrument som används för att mäta vindhastighet, och ofta vindriktning, inom jordbruk och meteorologi. Den vanligaste typen, koppanemometern, uppfanns 1846 av den irländska astronomen John Thomas Romney Robinson. Den består av tre eller fyra halvklotformade koppar monterade på horisontella armar som roterar runt en vertikal axel, med rotationshastigheten proportionell mot vindhastigheten. Andra konstruktioner inkluderar vingvindmätare, varmtrådsanemometer, sonisk anemometer och laserdoppleranemometer. Inom jordbruket informerar anemometrar bevattningsplanering, beslut om bekämpningsmedelssprutning, växthusventilation, risk för vinderosion och placering av vindskydd och vindkraftverk. Handhållna modeller är vanliga för fältspaning, medan fasta master loggar kontinuerliga data för forskningsstationer och precisionsjordbruksnätverk. Moderna soniska anemometrar mäter tredimensionella vindkomponenter och används i virvelkovariansstudier av grödors kol- och vattenflöden. Noggranna vinddata hjälper jordbrukare att undvika sprutdrift, skydda känsliga grödor och optimera mikroklimathanteringen i fruktträdgårdar och vingårdar.