Över kulturer har människor riktat sig mot en överordnad verklighet som tros skapa, upprätthålla och döma världen. Denna verklighet kallas Gud i engelsktalande monoteistiska sammanhang. Begreppet varierar i betoning men fokuserar på yttersta makt, kunskap och moralisk auktoritet.

Klassisk teism beskriver Gud som evig, allsmäktig, allvetande och fullkomligt god. Personalistiska traditioner betonar relation, bön och förbund. Mystiska vägar betonar outsäglig enhet bortom alla bilder. Argument för Guds existens bygger på kosmologi, moral, religiös erfarenhet och design; motargument citerar ondska, gudomlig doldhet och den naturalistiska förklaringens framgång.

Tron på Gud formar etik, politik, konst och personlig identitet för miljarder. Ateism och agnosticism definierar sig själva i relation till samma koncept. Språk om Gud är fortfarande både det mest upphöjda och det mest omtvistade i mänskligt tal.

• Den högsta betraktas som skapare och upprätthållare
• Centralt för monoteistiska religioner
• Beskrivs med attribut av makt, kunskap och godhet
• Objekt för tillbedjan, bön och teologisk reflektion