Bhakti är hängiven kärlek och överlåtelse till en personlig gud. Det är en av vägarna till befrielse inom hinduismen. Det är kärlekens väg. Den hängivne älskar Gud av hela sitt hjärta. De överlämnar sin vilja. De offrar sina handlingar. De mässar. De sjunger. De dansar. De tjänar. Bhakti är inte intellektuellt. Det är känslomässigt. Det är relationellt. Det är älskaren och den älskade.

Bhakti-rörelsen började i södra Indien. Den spred sig över subkontinenten. Den betonade personlig hängivenhet framför ritualer och kast. Den producerade stora poeter och helgon. Mirabai sjöng för Krishna. Tulsidas skrev Ramcharitmanas. Chaitanya Mahaprabhu spred dyrkan av Krishna. Rörelsen demokratiserade religionen. Den öppnade vägen för kvinnor och lägre kaster. Den betonade Guds namn. Den betonade kärlek.

Former av Bhakti

• Shravana: att höra om Gud.
• Kirtana: att sjunga lovsånger.
• Smarana: att minnas Gud.
• Padasevana: att tjäna Guds fötter.
• Archana: att erbjuda dyrkan.
• Vandana: bön.
• Dasya: tjänar som tjänare.
• Sakhya: vänskap med Gud.
• Atmanivedana: fullständig kapitulation.

Bhakti är hjärtats väg. Den är tillgänglig för alla. Den kräver inte lärande. Den kräver inte rikedom. Den kräver kärlek. Den hängivne mässar namnet. Namnet blir ljuvt. Hjärtat smälter. Tårar flödar. Den hängivne förlorar sig i Gud. Det är målet. Förening med den älskade. Själen förenas med det gudomliga. Det är den högsta lyckan. Det är den högsta kärleken. Bhakti är inte bara en övning. Det är en relation. Det är en romans. Det är själens längtan efter Gud. Och Guds längtan efter själen. Det är mysteriet. Det är glädjen. Det är Bhakti.