Ett stränginstrument producerar ljud genom vibrationer från sträckta strängar. Strängarna kan stråkas, som på fiol och cello; plockas, som på gitarr och harpa; eller slås an, som på piano och hamras med dulcimer.

Instrumentets kropp förstärker och färgar det relativt svaga ljudet från själva strängen. Material, konstruktion och spelteknik påverkar alla tonen. Strängfamiljen i orkestern – fiol, viola, cello och kontrabas – utgör den största och mest homogena delen av ensemblen.

Stränginstrument förekommer i praktiskt taget alla musikaliska kulturer. Deras förmåga att upprätthålla toner, producera kontinuerlig dynamisk förändring och utföra både snabba passager och lyriska linjer gör dem extremt mångsidiga. Att lära sig spela ett stränginstrument utvecklar exakt vänsterhandsplacering och förfinad kontroll över stråken eller plockhanden.

• Ljud som produceras av vibrerande strängar
• Böjd, plockad eller slagen
• Inkluderar violinfamiljen, gitarrer, harpor och mer
• Kärnan i orkestersträngsektionen