I körsånger ligger altstämman under sopranen och över tenoren. Själva rösten är i det lägre kvinnliga registret, även om vissa manliga kontratenorer också sjunger i detta register. Tonen beskrivs ofta som rik och varm snarare än briljant.

Altstämmorna bär ofta harmonin och fyller mitten av texturen medan sopranen tar melodin. Inom opera och konstsång överlappar termen mezzosopran ibland med alt, men körbeteckningen förblir standard. Kompositörer skriver för altstämman med omsorg och undviker ytterligheter som anstränger de lägre tonerna eller driver för högt.

Många vuxenkörer har fler sopraner än alter, så sektionen värderas för balans. Solorepertoaren för alt inkluderar verk av Bach, Händel och senare kompositörer som uppskattade dess distinkta färg.

• Lägre kvinnlig sångröst
• Sitter mellan sopran och tenor
• Bär ofta harmoniska inre linjer
• Varm, rik klangfärg