”Du går in i ett rum. Du ser ett brev på bordet. Du öppnar det.” Det är ett andrapersonsperspektiv – berättaren tilltalar läsaren med ”du”. Det är sällsynt i fiktion men kraftfullt när det används väl.

Andrapersonsförståelse drar in läsaren i berättelsen. Det gör dem till en karaktär. Detta kan kännas uppslukande eller anklagande, beroende på tonen. Jay McInerneys Bright Lights, Big City är ett känt exempel. Detsamma gäller Italo Calvinos Om man är en resenär en vinternatt. Tekniken fungerar bäst i korta stycken eller interaktiv fiktion. I en roman kan den bli tunn. Den är också vanlig i självhjälpsböcker, kokböcker och reklam: "Du kan gå ner i vikt snabbt." I dessa sammanhang är den direkt och övertygande. Inom litterär fiktion är det en chansning. När den fungerar skapar den en intimitet som ingen annan synvinkel kan matcha.

Effekter

• Fördjupar läsaren
• Skapar intimitet
• Kan kännas anklagande
• Svårt att hålla ut under långa arbeten