Rim är ljudkorrespondensen mellan ord eller ordändelser. Det är ett av de mest igenkännliga dragen i poesi, även om inte alla dikter rimmar. När rim fungerar skapar det en känsla av mönster och komplettering. Det gör språket minnesvärt.

Rim kan vara exakt, som ”katt” och ”hatt”. Det kan vara snett, som ”katt” och ”spjälsäng”. Det kan vara internt, inom en enda rad, eller externt, i slutet av rader. Det kan vara maskulint (betoning på den sista stavelsen) eller feminint (betoning på den näst sista stavelsen). Rimschema är mönstret av rim i slutet av rader, vanligtvis märkta med bokstäver. Barnpoesi förlitar sig starkt på rim eftersom det hjälper till med memorering och förutsägelse. I seriös poesi kan rim kännas för prydligt, vilket är anledningen till att många moderna poeter föredrar fri vers. Men när det används väl kan rim överraska och glädja.

Typer

• Perfekt: katt/hatt
• Lutning: katt/spjälsäng
• Intern: inom en rad
• Öga: ser likadant ut men låter olika, som kärlek/rörelse