En Steadicam är en stabiliseringsrigg som möjliggör smidiga handhållna kamerarörelser. Den uppfanns av Garrett Brown 1975 och vann en Oscar. Riggen använder ett system av fjädrar, gimbaler och motvikter för att isolera kameran från operatörens kropp. Operatören bär en väst och en arm som håller kameran. Kameran flyter, balanserad och smidigt. Steadicam låter kameran röra sig genom rymden, uppför trappor, runt hörn och genom folkmassor, utan skakningar från en handhållen kamera eller begränsningar från en dockbana.

Steadicam revolutionerade filmkonsten. Den användes först i Bound for Glory och Rocky, men dess mest kända tidiga användning var i The Shining, där den gled genom Overlook Hotels korridorer. Den användes i Goodfellas för den berömda Copacabana-sekvensen och i Children of Men för de långa, uppslukande tagningarna. Steadicam låter kameran vara en karaktär som rör sig genom världen med skådespelarna. Den skapar en känsla av uppslukande och kontinuitet.

Steadicam kräver en skicklig operatör. Riggen är tung och ömtålig. Operatören måste balansera kameran, kontrollera rörelsen och komponera bilden. Det tar åratal av övning att bemästra. Steadicam är inte den enda stabiliseringsriggen. Det finns också gimbaler, som Ronin och MōVI, som använder motorer istället för fjädrar. Men Steadicam är fortfarande ett standardverktyg. Det är en vacker maskin. Det är också en fysisk bedrift.